Jag visste att denna dagen skulle komma. Dagen innan man ska börja jobba igen efter 4 veckors semester. Började dagen med den fetaste ångesten jag någonsin haft. Ville verkligen inte kliva ur sängen. Bara ligga kvar hela dagen. Inte göra nånting.
En människa sa - " Bit ihop, du klarar detta " Men har du mått såhär nån gång? Nääe, jag tror faktiskt inte att du har det. Allting är så lätt för dej. Du har ett arbete som du trivs med. Du har arbetskamrater du fungerar ihop med. Jag tror inte att jag klarar detta. Jag tror att du har fel! Fruktansvärt fel!
Men vad kan man göra? Man kan inte sluta sej från omvärlden, man måste fortsätta prata. Det är jättelätt att tänka så. Tyvärr fungerar det inte så. Man kommer till en gräns, sen klarar man inte mer. Jag har nu kommit till den gränsen. Jag vet inte ens om jag vill klara mer.