Jag blir lite smått tokig på det här med trotsåldern! Det spelar ingen roll vad jag säger till honom så ligger han ner på golvet, skriker hysteriskt och sparkar fötterna i golvet.. Ska vi åka nånstans slutar det 9 av 10 gånger med bråk och att jag går ut och sätter mej i bilen och startar den. Då kommer han springande och skriker efter mej. Varför händer detta varje gång? Nån som har ett bra svar på det? Varför beter han sej såhär gång på gång? Trots atr vi efter varje utbrott sätter oss ner och pratar allvarligt med honom om varför han inte kan hålla på såhär. Men sen går det nån timme och det är samma visa igen.. Det är nu jag har som minst tålamod känner jag och inte riktigt är den mamma jag borde vara kanske.. Vad ska jag göra?